lördag (alla mina låtar)
jag hörde en röst ikväll.
en röst jag varken hört eller sett på länge.
en röst som var mitt centrum under väldigt länge.
en röst jag planerade stor del av mitt liv efter.
en röst som tillhör någon jag fortfarande längtar efter.
all min separationsångest tog över för en sekund.
tårarna började arbeta sin väg upp mot ögonvrårna, för att sedan ta sig ned för kinderna.
jag lät dem inte.
jag vet inte varför.
jag kanske borde ha ventilerat.
men det gjorde jag inte.
för länge sedan sa mitt hjärta nej till min relation till honom.
jag tror att det var med rätta.
men att bara hans röst inatt, fick mig att undra.
sakna.
tänka.
älska.
fundera.
för att sedan stänga igen allt på en millisekund.
jag tror och hoppas att jag lärt mig något sen den tiden.
mitt psyke verkar uppenbarligen ha gjort det.
det är ju alltid något.
jag undrar fortfarande.
jag saknar fortfarande.
jag tänker fortfarande.
jag älskar fortfarande.
jag funderar fortfarande.
däremot så skyddar jag mig själv nu.
något jag kanske borde gjort för ännu längre sen.
relationen till honom var fantastisk, men livsfarlig.
däremot har han lärt mig en massiv läxa.
något jag kommer tacka honom för i evighet.
han lärde mig att inte kompromissa med vad min magkänsla sa mig.
mackii, jag älskar dig.
Kommentarer
Postat av: J. Montague
Alltså Hanna!!!! Du skriver så himla bra att det känns i kroppen och man måste hålla andan när man läser. Jag blir både glad och sorgsen och längtar till onsdag då vi ska fika för visst skulle vi det?
Postat av: Sara
MIN HANNA <3
Du skriver så fint,
och jag älskar dig så.
Trackback
