söndag (natteravn)
har aldrig chattat med såhär många människor samtidigt på fejjan.
coolt.
nä, vadå? jag har inte det minsta tråkigt!
fredag (hold on be strong)
idag har varit en sjukt jobbig dag.
kan inte bestämma om den vart bra eller dålig.
sjukt tom bara.
jag känner mig utanför allting.
som om jag är en observatör till livet.
mitt liv.
som jag borde vara huvudperson i.
hur lyckas jag vara den enda som åker kommunalt av ett sällskap på totalt tio pers?
det är säkert bara otur.
känns dock som om jag åter & åter igen hamnar i den situationen.
jag saknar st eriks.
min trygghet.
där jag hade nära vänner kring mig varje dag.
& att idag stå och titta på folket som sprang ut istället för att vara bland dem var sjukt.
och att vara på ett flak utan studentmössa var tungt.
jag har känt mig sjukt ensam idag.
den värsta känsla jag vet.
jag saknar en axel att gråta mot.
nej, idag var ingen bra dag.
onsdag (seasons of love)
"ska jag behöva vara utan es3m föralltid nu?
jag kan liksom inte förstå det. ska vi aldrig gå in i ensemblesalen igen och bli tillsagda av kalle för att vi är för privata?
ska vi aldrig få höra harriet säga "jag är mycket nöjd" efter ett historiaprov?
ska vi aldrig få höra birger be oss sjunga för honom?
ska vi aldrig mer plågas av helenas & kickis magövningar?
inte spela en enda föreställning av blodsbröder till?
en sak som är säker är att jag inte kommer våga läsa i min studnetmössa på länge till. även fast jag vill se vad alla skrivit. men jag tror liksom att det skulle knäcka mig.
jag har inte brutit ihop hittills, för insikten är inte här ännu. insikten om att jag aldrig mer kommer gå in i st eriks gymnasium som elev.
nu är jag föredetta elev där. det är helt sjukt.
men som linnéa sa på kryssningen:
"vi kommer alltid att vara en klass, vi kommer alltid vara es3m."
jag kan liksom inte förstå det. ska vi aldrig gå in i ensemblesalen igen och bli tillsagda av kalle för att vi är för privata?
ska vi aldrig få höra harriet säga "jag är mycket nöjd" efter ett historiaprov?
ska vi aldrig få höra birger be oss sjunga för honom?
ska vi aldrig mer plågas av helenas & kickis magövningar?
inte spela en enda föreställning av blodsbröder till?
en sak som är säker är att jag inte kommer våga läsa i min studnetmössa på länge till. även fast jag vill se vad alla skrivit. men jag tror liksom att det skulle knäcka mig.
jag har inte brutit ihop hittills, för insikten är inte här ännu. insikten om att jag aldrig mer kommer gå in i st eriks gymnasium som elev.
nu är jag föredetta elev där. det är helt sjukt.
men som linnéa sa på kryssningen:
"vi kommer alltid att vara en klass, vi kommer alltid vara es3m."
nu har det gått ett helt jävla år sen jag tog studenten.
sen jag skrev den texten.
och jag har ju faktiskt inte gått under.
jag mår bra.
jag trivs med tillvaron.
men jag saknar och tänker tillbaka ofta.
jag tänker tillbaka och ler.
skrattar.
gråter.
minns.
musikaltrean, ni förstår inte hur mycket ni har betytt.
och fortfarande betyder.
idag vid den här tiden, satt vi på lunchen tror jag.
jag saknar allt som har med den tiden att göra.
ser fram emot att få se några av er ikväll.
"famna mig ta min sång, trofasta ensamhet"
