söndag (snurra min jord)
och det är heeeeelt galet. det är verkligen sjukt.
och ja, det var den bästa dagen i mitt liv, as I know it.
shit alltså.
det har snart gått tre veckor. fan vad tiden går fort. helt galet.
har hunnit med så mycket, och haft sådana härliga dagar under de här tre veckorna, så jag har liksom glömt bort att vara ledsen.
ett massivt tack och en stor eloge till alla ni som förgyllt mina dagar och omedveten trängt bort min saknad.
idag har jag varit på grönan med Nina, Stephanie, Pernilla och hennes pojkvän och lite annat löst folk.
sjuukt trevlig dag! har tagit min första öl på grönan och åkt insane. den var precis som den låter. insane.
jag trodde verkligen att jag skulle dö när jag satte mig i stolen. men icke.
jag överlevde och tyckte dessutom att den var kul!
nu tänkte jag bjuda på lite bilder från dessa tre veckor, och så lovar jag att försöka bättra mig och skriva lite oftare!
later folks
lördag (out of my hands)
ska jag behöva vara utan es3m föralltid nu?
jag kan liksom inte förstå det. ska vi aldrig gå in i ensemblesalen igen och bli tillsagda av kalle för att vi är för privata?
ska vi aldrig få höra harriet säga "jag är mycket nöjd" efter ett historiaprov?
ska vi aldrig få höra birger be oss sjunga för honom?
ska vi aldrig mer plågas av helenas & kickis magövningar?
inte spela en enda föreställning av blodsbröder till?
en sak som är säker är att jag inte kommer våga läsa i min studnetmössa på länge till. även fast jag vill se vad alla skrivit. men jag tror liksom att det skulle knäcka mig.
jag har inte brutit ihop hittills, för insikten är inte här ännu. insikten om att jag aldrig mer kommer gå in i st eriks gymnasium som elev.
nu är jag föredetta elev där. det är helt sjukt.
men som linnéa sa på kryssningen:
"vi kommer alltid att vara en klass, vi kommer alltid vara es3m."
måndag (ready for love)
yes, nu sitter jag här med papiljotter i håret och kan inte riktigt förstå att när jag vaknar så ska jag göra mig iordning till studenten.
det är helt sjukt.
jag ska inte säga nåt mer nu, för känslan går inte att beskriva.
jag älskar att vara student!
när jag skriver här nästa gång, då har jag tagit studenten.
heeeeeelt galet.
puss&kram&godnatt
söndag (sjung om studentens lyckliga dar)
påriktigt. det är tjugotre timmar och tjugofyra minuter kvar.
jag vet inte vad jag ska göra riktigt.
studenten har altid varit så avlägsen, och vissa stunder har det liksom kännts som om jag aldrig kommer att ta den.
men nu sitter jag här med mindre än ett dygn kvar tills jag springer ut, tills jag ser mitt namn på ett av alla plakat, tills jag åker på mitt flak, tills jag kommer hem, och alla människor är där för min skull. för att fira mig.
jag kommer ha min egen mössa på mig, och jag kommer att spendera dagen med människor som varit som en andra familj i tre år. och jag kommer gråta, och skratta och bli dränkt i öl, och kärlek.
jag tror aldrig att leendet kommer att lämna mitt ansikte under den dagen.
jag kände förrut att jag bävade för dagen, men nu kan jag ju inte göra annat än att se fram emot den.
och kanske bäva för dagen efter...
