söndag (lucky)
här sitter jag, två av mina bästa vänner är här och håller mig sällskap.
vi har precis sett "allt flyter", och jag blir sjukt lycklig.
och ledsen. efter sommaren kommer situationen inte alls vara likadan.
var i världen kommer vi vara då?
jag vill inte ens tänka på det. men ja, jag kommer att skriva av mig här om min ångest.
och framförallt om min kärlek främst till mina klasskompisar.
utan gymnasietiden hade jag inte träffat dessa underbara människor, som
jag inspirerats så otroligt mycket av, och som gjort mig till en bättre människa.
jag kan inte alls få ner allt jag egentligen vill få fram,
men jag hoppas att ni nånstans kan förstå hur mycket ni har gjort för mig;
anna, sandra och resten av musikaltrean.
usch. nu ska jag sluta.
later
söndag (vissa har det)
fin tjej, detdär.
håller tummarna för att det gick bra i bjärnum, mowsi!
lördag (hurtful)
senaste halvtimmen har jag spenderat med att grina som ett litet barn, 1. för att jag precis påbörjade min lingonvecka
2. för att jag inte hade några tamponger
&
3. för att jag trodde att mamma hade tagit med sig båda hårtorkarna till finland.
för detta har jag liksom gråtit i 30 minuter.
PMS?
later
söndag (friends forever)
jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.
jag älskar er.
lördag (my love)
now I'm alive, and my ghosts are gone, i've shed all the pain I've been holding on.
sometimes tears say all there is to say.
stephanie, du har ingen aning om hur skönt det är du känner likadant.
det är intressant med känslor alltså. just nu har jag ingen aning om vad jag ska känna,
eller tycka. avundsjukan blandas med ångest inför framtiden.
separationsångesten smyger sig närmare och närmare.
hur ska jag klara mig i höst utan att gå under?
tre år med er är alldeles för kort tid, och ju fler föreställningar vi spelar nu,
desto längre upp i halsen stiger min klump av tårar, som snart hotar med att
trilla över.
jag ser inte ens fram emot att köpa studentklänning, för då blir det svart på vitt, allting.
ett faktum.
som edward säger i blodsbröder: "om jag inte berättar det, så kommer det inte hända."
men internskämten, tryggheten, lojaliteten, vänskapen och kärleken jag känner till er,
övervinner all ångest. jag kommer sakna er så att det gör ont.
hur fan ska jag klara mig i höst?
sometimes tears say all there is to say.
stephanie, du har ingen aning om hur skönt det är du känner likadant.
det är intressant med känslor alltså. just nu har jag ingen aning om vad jag ska känna,
eller tycka. avundsjukan blandas med ångest inför framtiden.
separationsångesten smyger sig närmare och närmare.
hur ska jag klara mig i höst utan att gå under?
tre år med er är alldeles för kort tid, och ju fler föreställningar vi spelar nu,
desto längre upp i halsen stiger min klump av tårar, som snart hotar med att
trilla över.
jag ser inte ens fram emot att köpa studentklänning, för då blir det svart på vitt, allting.
ett faktum.
som edward säger i blodsbröder: "om jag inte berättar det, så kommer det inte hända."
men internskämten, tryggheten, lojaliteten, vänskapen och kärleken jag känner till er,
övervinner all ångest. jag kommer sakna er så att det gör ont.
hur fan ska jag klara mig i höst?
