.

jag vet att jag inte varit så lätt att leva med
också jag har dar då allt blir fel
men jag vet att om man inte ger nåt,
får man ingenting igen
och där du tyckte du förlorade i stolhet,
där vann du en vän

men se på oss nu. jag vet inte riktigt vart vi står längre.
jag vet ingenting längre.
jag vet inte om jag vill kämpa. jag vet inte om jag kan.
var har vi varandra någonstans?

jag har aldrig sagt att det kommer att bli lätt, men det känns som om
det vi har, eller åtminstone det vi haft är värt att kämpas för.

jag hissar inte vit flagg, och jag säger inte heller förlåt,
men jag tar mig samman och sväljer min gråt,
för situationen känns inte värd tårarna.

för mig var du det finaste som fanns.
kan säkert bli igen.
för det finns saker som alltid fortsätter växa,
men i det här fallet är det saknaden som växer.
när det som var förut har stannat.

du anar inte hur ont det gör.
du anar inte heller hur mycket jag har kämpat,
ställt upp för dig, och försvarat dig.
jag sväljer min stolthet, och skriver svart på vitt:
"jag saknar dig"
jag borde vara arg, men jag kan inte vara det.
det kommer inte hjälpa någon.
men du sårar mig, mer än du anar.
sårar genom att inte göra något alls.